Nu står du vid Capellagårdens granne Bo Pensionat, som även kallas ”Panget”. Pensionatet grundades 1914 av Maja Uddenberg som drev det ändra fram till 1972. De första åren drev hon pensionatet tillsammans med prästdottern Gerda Ekström som köptes ut efter några år.

Maja var en driftig kvinna. Hon föddes 1884 på norra Öland och växte upp under fattiga förhållanden. Ofta hälsade hon på sin farfar som var sjökapten och bodde i Vickleby. Hon började på hushållsskola som förde henne till Kristianstad där hon fick tjänst hos Baron Ivar Fock som nyss blivit änkling. Maja tog hand om hela hushållet och baronens fyra barn.

Baronen stöttade Majas företagsamhet, han lånar ut pengar till henne så att hon kan göra sitt livs affär – köpa Bo Pensionat. 10 000 kr kostar det och hon skriver till sin väninna Tyra som skulle bli den flitigaste besökaren av alla:

”Nu måste jag verkligen skriva till dig och berätta att jag är husägare, pampigt kvinns förstår du. Jag och Gerda Ekström, en mycket god vän till mig, hava nämligen köpt en villa på Öland. Villan innehåller 12 rum och kök m.m. Rätt stor trädgård och två gärden till potatis, grönsaker och dylikt. Vi skola ha pensionat där om somrarna, förstår du, och blir du någon gång hågad att besöka oss vore det förfärligt roligt. Jag är glad att det nu blivit av, det som man så många gånger hoppas skulle bli av, nämligen att få något eget.”

Man kan utan tvivel säga att Vickleby blev en annorlunda by med Bo Pensionat. Trädgårdsmästaren Ester Adolfsson hade ansvaret att möta gästerna och hämta deras väskor vid järnvägsstationen. En gång var Ester i full fart med att rensa rabatterna så hon glömde bort att hämta professor Dahlgren. Då professorn kom fram på egen hand och kånkade förbi med sin packning såg han en fågelskrämma som Ester hade klätt ut med sina arbetskläder i jordgubbslandet. Han var en artig men närsynt karl så han hälsade glatt till fågelskrämman och sa ”Goddag, goddag, fröken Adolfsson, lika pigg och glad som vanligt!”

1921 är Öland årets tema i Svenska Turistföreningens årsbok. Fastlänningar blir nyfikna på ön med den hälsosamma luften och den rika floran. Bo Pensionat uppmärksammas och blir en samlingspunkt för en kulturell sommarelit av arkeologer, botaniker, lärare, ingenjörer och författare, de flesta från Stockholm.

På Bo Pensionat kunde man ta del av intellektuella samtal och stärkande utflykter. När pensionatet var som mest populärt bodde här 125 sommargäster, de flesta från storstäderna. Handlaren John Andersson fick anpassa utbudet lagom till att sommargästerna anlände och hans lanthandel kom därför till att kallas för Vicklebys NK. Varje sommar, på Majas födelsedag den 27:e juli, bjöd hon på stort smörgåsbord med tillhörande nubbe som serverades i källaren.

Bo Pensionat höll öppet från 15 maj till 15 september. På dagarna kunde man ta sköna bad i Kalmarsund. Maja ordnade gärna skjuts med häst och vagn, eller så kunde man ta natursköna promenader på Alvaret. Konstnären Arthur Percy sägs ha varit mindre nöjd med den sortens utflykter. Han brukade sitta och måla på Alvaret men packade genast ihop sitt staffli när han såg ”en tant med violett parasoll som skämde ut hela Alvaret”.  Arthur bodde i föräldrahemmet precis mittemot Bo Pensionat, och gick gärna in och samkvämade och åt av Majas mat. Prins Eugen tyckte om Arthurs målningar, som han menade var ”förbannat bra” och gav honom därmed ett kungligt bidrag på 200 riksdaler varje månad.

Från 30-talet blev Bo Pensionat ett näste för konstnärerna där de antingen kunde bo i huvudbyggnaden eller i något av de andra husen runt omkring som Maja också ägde. Konstnären William Nording var en av dessa. Han var också en central profil i konstnärskretsarna och vännerna samlades gärna runt honom på Bo. William Nording var mer känd för att socialisera än att måla tavlor själv. Under krigsåren, när man inte fick resa utomlands, skapade William Académie Libre de Vickleby tillsammans med andra konstnärer som höll till på Bo under denna tid. Maja trivs i sällskapen och hjälper till genom att inreda målarateljéer. Hon tar gärna emot tavlor som betalning, och fick på så sätt också en gedigen konstsamling.

Maja och William blir häftigt förälskade och gifter sig i Köpenhamn. De sägs ha varit mycket kära och många störde sig på att ett äldre par visade sin kärlek så öppet. Maja gör därför om stallet till ett privathus, så kallat Privaten, där hon och William kunde få vara ifred. Andra konstnärer på Bo Pensionat var Arvid Fougsted, Bror Hjorth, Patrik Reutersvärd, Carl Ryd och Gunnar Svensson. En annan viktig gäst var Victor Hasselblad, som skapade den världsberömda kameran, han brukade boka hela pensionatet när det var jaktsäsong.

Carl Malmsten försöker få Maja att donera pengar till Capellagården. Men varför skulle hon skänka pengar till honom? Det såg hon ingen anledning till. Maja var en affärskvinna, en riktig arbetsmyra med skinn på näsan och visste hur man skulle driva företag. Hon var inte intresserad av att skänka något bara för att den berömde Carl Malmsten ville det. Han var påstridig, hon blev arg. De blev bittra ovänner.

1980 säljs Bo Pensionat till Capellagården för 1,7 miljoner. Efter några år säljer Capellagården huvudbyggnaden till en privat entreprenör.

Gå vidare till intervju med Maria Söderberg som är barnbarnsbarn till Baron Ivar Fock >>

Eller lyssna på Ulf Abel när han berättar om Bo Pensionat >>