När du står utanför Sörgården så kan du även se Vicklebys idylliska bygata som bildar en radby. Med radby menas att gårdarna är placerade enligt ett noggrant måttsystem, som troligen gjordes redan på 1200-talet. Tomtens bredd mot bygatan var proportionerlig mot den andel jord som gården ägde.
Odlingslandskapet på Världsarvet södra Öland är ett unikt exempel på mänsklig bosättning där de olika typerna av landskap tas tillvara på ett optimalt sätt. Landskapet utgör en miljö som främjar och bevarar biologisk mångfald.
Under senare delen av 1800-talet var Öland en stor producent av sockerbetor. I och med etableringen av Mörbylånga Sockerbruk 1907 så började man även själv kunna förädla betorna till socker, tidigare skickades dem iväg till Karlshamn. Förväntningarna är höga då Sockerbruket köper flera gårdar i Vickleby – södra Öland skulle bli en högborg för jordbruket. Det är i samband med denna etableringen som Ölands järnväg kommer till.
Vickleby gård och fem gårdar till i Vickleby köptes av Sockerbruket i Mörbylånga 1936, däribland Elliotgården, Sörgården och Mellangården, för att ha som personalbostäder till sina anställda. Då det odlades mängder av sockerbetor i trakten var det många som anställdes under 30-talet och de fick även ta in arbetskraft från Småland och Blekinge.
Sörgården har byggts av byggmästare Magnusson i Vickleby och är troligen uppförd någon gång mellan 1850-1870. I Sörgården fanns det två lägenheter och i den översta flyttar Adolf Johansson in som var en stensprängare från Blekinge. Som anställd på Vickleby Gård tog han även hand om gårdens hästar. Adolf bygger sedan ett eget hus i bygden med ett lån från Vickleby gård. Så småningom blir Adolf trädgårdsmästare på Bo Pensionat och arbetar där tills han fyller 80 år.
När Siv och Carl Malmsten tar över Elliotgården så ägs Sörgården och Mellangården av Sockerbolaget och används som personalbostäder. På grund av den ökade mekaniseringen i slutet av 50-talet behövdes det mindre personal. Carl Malmsten passar då på att hyra in sommarkursernas elever där. Han skriver även till den verkställande direktören på Sockerbolaget i Malmö och ber dem, vänligt men bestämt, att skänka Sör- och Mellangården till Capella. Carl Malmsten fick som han ville. 1960 skänker Sockerbolaget ett flertal hus till Capellagården.
När Malmsten tar över Sörgården så får deras son Vidar Malmsten ansvara för inredningen. Här på Sörgården finns typiska Malmstenska detaljer överallt – som det böjda träräcket till övervåningen, det klassiska skåpet Husmorslyan, bordet Alvaret och så stolarna som döptes till Sörgården. Än idag finns originalinredningen bevarad i huset.
Stolen Sörgården – denna karismatiska stol döptes till just Sörgården när Carl Malmsten skulle rita en stol till elevbostaden med samma namn. Den utmärker sig med ett greppvänligt handtag i ryggen och en lätt skålning i sitsen. Därför påminner designen om Skedblad som är en annan stol som Carl har designat. Stolen Sörgården är en härlig sportstugemöbel gjord av massiv furu som är mycket eftertraktad och populär – än idag!